En provocerande tanke?

Jag satt just med två olika texter öppna på datorn, Årstaskolans iPad-blogg och UNESCOs rapport Medie- och informations- kunnighet i skolan och lärarutbildningen. Att det var just dessa två texter var en ren slump, men visade sig bli rätt intressant. Jag fastnade lite vid följande stycke i Årstaskolans blog:

Att utveckla pedagogisk verksamhet med IT är idag lite som att skjuta på ett rörligt mål. Utvecklingen sker snabbare än forskningen hinner belägga effekter och målen förflyttar sig därför ständigt. Det är bra. Vi ska beakta och ta med oss erfarenheter från forskning men vi ska samtidigt vara medvetna om att forskning berättar om det som varit och att vi alltid har möjlighet att påverka framtiden. Vi ska våga lita på vårt eget omdöme som professionellt verksamma inom skolan, tro på vad vi gör, och att det kan leda till positiv förändring.

Denna problematik brottas jag ofta med i min roll som lärarutbildare. Det är till exempel inte så lätt att hitta aktuell och relevant forskning till kurslitteraturlistor. Sedan vred jag på huvudet och ögonen föll på följande passage i UNESCO-rapporten:

III. Forskningsinriktat arbetssätt
Ett forskningsinriktat arbetssätt bygger i grunden på samma typ av tekniker som vetenskapsmän använder för att utforska omvärlden och presentera förklaringar som bygger på de data som kommer fram. Undersökningsprocessen beskrivs ofta som en förenklad uppsättning steg kallad undersökningscykeln. Den innehåller följande: att göra observationer; ställa frågor; ta reda på vad som redan är känt; planera nya undersökningar; ompröva gammal kunskap i ljuset av evidens som framkommit genom experiment; använda redskap för att inhämta, analysera och tolka data; lägga fram förklaringar; samt att meddela resultaten. Denna metod kan anpassas till undervisningen i MIK (Media- och Informationskunnighet).

För aktiva lärare kanske lösningen är att anamma ett forskningsinriktat arbetssätt tänker jag då. Att medvetet arbeta med den moderna tekniken på ett sådant sätt att resultat av olika försök och satsningar går att utvärdera i så stor utsträckning som möjligt? Att anamma en mer positivistisk kunskapssyn än traditionen inom pedagogikämnet påbjuder?

Är det kanske till och med så att den hermeneutiska, kvalitativa traditionen inom skolväsendet i sig hämmar ett systematiskt utvecklingsarbete i skolan?