Livet är bökigt ibland

Måndag: Mail.app börjar konstra och få för sig att det saknas utrymme för att spara nya mail. Konstigt eftersom det finns gott om plats på hårddisken och på mailservrarna. – Får väl Googla lite då, tänker jag. Hittade också en beskrivning på exakt det problem jag fått och ett par lösningar. I ett tillfällligt drag av ordningssamhet fick jag för mig att göra en backupkopia på alla mail innan jag började mixtra med dem. Men icke. Efter flera timmars försök med ideliga kopieringsfel gav jag upp. Troligen börjar hårddisken att ge upp, tur att en ny dator är på gång. Ok, men rensa upp maildatabasen med ett par snabba terminalkommandon måste ju gå hur lätt som helst. Icke sa Nicke! Gick ju inte alls det heller. En halvtimme in i städningen bara hoppar det ur. Provar igen, det kan ju ha varit en tillfällighet. Nähä. Återstår bara att slänga hela databasen och bygga om den då. Men det funkade väl åtminstone? På sätt och vis, Mail går att använda men en massa mail saknas. *suck*

Tisdag: Kommer till jobbet och loggar in på arbetsstationen … snart … skall bara väckas ur vila … Inte. Nåja, det är säkert bara en tillfällighet. Tvångsavsluta bara så löser det sig säkert av sig själv.

Onsdag: Kommer till jobbet och loggar in på arbetsstationen … snart … skall bara väckas ur vila … Inte. Irritationen stiger lite. Verkar vara problem på riktigt alltså. Bootar om och kör lite allmänna repoarationer med hjälp av Applejack så löser det sig nog. Har inte tid att vara grundlig nu.

Torsdag: Kommer till jobbet och loggar in på arbetsstationen … snart … skall bara väckas ur vila … Inte. Börjar bli rejält störd på detta nu. Försöker med lite behörighetsreparationer men har för mycket annat att göra. Bestämmer ändå mig för att plocka fram ett tyngre hårddiskreparationsprogram efter lunch. Kör diverse diagnoser och slår igång en reparation i god tid innan hemgång. Trodde jag. Kan inte vänta på att den blir färdig så den får tugga över natten.

Fredag: Reparationen klar, men alla fel kunde inte fixas. Igång med reparationen igen. Haken är att temperaturregleringen inte funkar när man startar från en verktygsskiva sådär och G5’an har 9 rejäla fläktar. När alla spinner på fulla varv blir det som att ha en dammsugare igång under skrivbordet. Reparationen får gå hela dagen, men hinner ändå inte klart. Bara att lämna den igång över helgen. Massa arbetstid åt skogen igen.

Måndag: Reparationen avslutad men det funkar fortfarande inte. Stenhård krasch så fort man försöker starta. Tydligen har reparationsprogrammet pajat en startfil som systemet behöver. Bara att ge upp då och försöka rädda det som räddas går. Lyckligtvis var katalogen oskadad och alla filer gick att rädda. Frid och föjd. Bara att starta om med den nya disken då.

Nej.

Några systemfiler överlevde inte. Måste installera om systemet då. Men det är inga problem, bara att låta installeraren hämta in alla användare och … Nähä. Givetvis inte. Det alternativet var inte valbart när inte det gamla systemet var i ordning. Men installera om måste jag ändå. Onekligen verkar det som att om det kan krångla så gör det det.

Men! Det visade sig vara ytterst enkelt att koppla ihop alla gamla data med det nya systemet. Bara att dra in den gamla användarmappen i det nya systemet, skapa en ny användare med det gamla kortnamnet och vips upptäckte kära MacOSX att det redan fanns en mapp: ”Använd befintliga användardata?”

Japp!

Och så fungerar allt igen! Synd bara att tre dagar gått åt h-ete nu när det redan är pressat med tid inför sommarkursstart och semestrar.

“For a long time, it seemed to me that life was about to begin: Real life. But there was always some obstacle in the way, something to be got through first, some unfinished business, time still to be served, a debt to be paid. Then life would begin. At last it dawned on me that these obstacles were my life.” — Fr. Alfred D’Souza

Citatet läst på ”A rugs life