En provocerande tanke?

Jag satt just med två olika texter öppna på datorn, Årstaskolans iPad-blogg och UNESCOs rapport Medie- och informations- kunnighet i skolan och lärarutbildningen. Att det var just dessa två texter var en ren slump, men visade sig bli rätt intressant. Jag fastnade lite vid följande stycke i Årstaskolans blog:

Att utveckla pedagogisk verksamhet med IT är idag lite som att skjuta på ett rörligt mål. Utvecklingen sker snabbare än forskningen hinner belägga effekter och målen förflyttar sig därför ständigt. Det är bra. Vi ska beakta och ta med oss erfarenheter från forskning men vi ska samtidigt vara medvetna om att forskning berättar om det som varit och att vi alltid har möjlighet att påverka framtiden. Vi ska våga lita på vårt eget omdöme som professionellt verksamma inom skolan, tro på vad vi gör, och att det kan leda till positiv förändring.

Denna problematik brottas jag ofta med i min roll som lärarutbildare. Det är till exempel inte så lätt att hitta aktuell och relevant forskning till kurslitteraturlistor. Sedan vred jag på huvudet och ögonen föll på följande passage i UNESCO-rapporten:

III. Forskningsinriktat arbetssätt Ett forskningsinriktat arbetssätt bygger i grunden på samma typ av tekniker som vetenskapsmän använder för att utforska omvärlden och presentera förklaringar som bygger på de data som kommer fram. Undersökningsprocessen beskrivs ofta som en förenklad uppsättning steg kallad undersökningscykeln. Den innehåller följande: att göra observationer; ställa frågor; ta reda på vad som redan är känt; planera nya undersökningar; ompröva gammal kunskap i ljuset av evidens som framkommit genom experiment; använda redskap för att inhämta, analysera och tolka data; lägga fram förklaringar; samt att meddela resultaten. Denna metod kan anpassas till undervisningen i MIK (Media- och Informationskunnighet).

För aktiva lärare kanske lösningen är att anamma ett forskningsinriktat arbetssätt tänker jag då. Att medvetet arbeta med den moderna tekniken på ett sådant sätt att resultat av olika försök och satsningar går att utvärdera i så stor utsträckning som möjligt? Att anamma en mer positivistisk kunskapssyn än traditionen inom pedagogikämnet påbjuder?

Är det kanske till och med så att den hermeneutiska, kvalitativa traditionen inom skolväsendet i sig hämmar ett systematiskt utvecklingsarbete i skolan?

Läxläsning på Curlinghallen

Hur får barn och ungdomar ihop träning och läxor? Ligger och funderar. Vore det inte kul att samlas innan träningen, läsa läxor, äta medhavd matlåda och sen sätta igång med träningen. Vi vuxna kunde turas om att vara där och hjälpa till. Tvivlar inte en sekund på att ungdomarna dessutom kan hjälpa varandra över åldersgränserna. Vad tror ni? finns det redan?

Jämförelse av två iPadfodral med tangentbord

Institutionen har för närvarande två projekt igång som rör mobil teknik och lärande. Det ena handlar om att testa införande av iPads i undervisningen på lärarutbildningen. Det andra, MUML (Mid Sweden University and Mobile Learning) handlar om att utveckla mobilt lärande för högre utbildning på ett mer generellt plan.

Inom ramen för dessa projekt har vi skaffat en del utrustning för att kunna testa den i olika utbildningssammanhang, och nu senast alltså ett par iPadfodral med inbyggda tangentbord. Modellerna vi skaffat är Logitech Ultrathin Keyboard Cover och Kensington Keyfolio Bluetooth Keyboard Case.

Koncepten är väldigt olika, vilket bland annat märks på hur mycket plats de tar. Logitech är konstruerad på ett liknande sätt som Apples SmartCover och fäster alltså längs ena sidan med ett magnetförsett gångjärn. Magneter i tangentbordet triggar också den automatiska lås/låsupp funktionen när fodralet öppnas. Kensington däremot är gjort i skinn och omsluter iPaden på alla sidor. Med all stoppning som detta fodral innehåller ligger den nog mycket väl skyddad mot stötar, men det gör också att den tar nästan lika mycket plats som en bärbar dator.

Logitech-varianten är gjord av plast och aluminium, tangenterna är i hårdplast och strax ovanför tangenterna finns ett spår där iPaden skjuts ner och fäster med hjälp av magneter så att en behaglig vinkel på skärmen bildas när man skall skriva. Vinkeln kan inte ändras men jag har hittills inte kännt något direkt behov att göra det heller. Hela konstruktionen känns mycket stadig när man skriver.

Kensington-fodralet viks upp och nederkanten av iPaden stöds mot övre delen av tangentbordet där det finns räfflor så att olika vinklar kan ställas in. Tyvärr är skinnet så styvt att fodralet inte plattas ut mot bordet av iPadens egen tyngd, och det leder till att skärmen inte kan vinklas tillräckligt mycket oavsett hur man ställer in den. I jämförelse med Logitech-varianten så känns också hela konstruktionen ganska vinglig när man skriver på den i och med att skinn trots allt är betydligt mjukare än aluminium. Det är möjligt att Kensington-fodralets veck kommer att mjukas upp efter en tids användning så att en acceptabel skärmvinkel går att få till.

Själva tangentbordens layouter skiljer sig också en del. Det mest anmärkningsvärda är att Kensington-tangentbordet flyttat ned Ä-tangenten bredvid piltangenterna, kanske en konsekvens av att de valt att göra tangenterna av ett stycke gummimatta, och de då tar mer plats? I vilket fall mycket irriterande för dem som skriver utan att titta på tangenterna. En annan stor irritationsfaktor för mig med Kensington är att det saknas shift-tangent på höger sida av tangentbordet. Jag upptäckte att jag tydligen enbart använder höger hand för shift och jag trycke hela tiden på enter när jag skulle göra stor bokstav. Personer som till skillnad från mig endast använder vänster shifttangent lär inte uppfatta detta som ett problem. Logitechs tangentbord har dock alla tangenter där de förväntas ligga och det finns shifttangent både på höger och vänster sida.

Slutligen kommer vi till känslan att skriva på de olika tangentborden. Det är oftast en väldigt subjektiv sak vilka tangentbord som känns bra eller inte, men när man jämför dessa två så är skillnaden milsvid till Logitechs favör. Det tangentbordet känns måhända en smula plastigt, men tangenterna reagerar på som ett normalt tangentbord och man känner inga tveksamheter kring huruvida tangenterna tryckts ner eller ej. Med Kensington är det en helt annan femma. Eftersom tangenterna är gjorda av mjukt gummi böjer de sig, och man kan ana mekaniken genom gummit. Tangenterna viker sig under fingrarna och jag kände mig hela tiden osäker på om tangenttryckningarna registrerats och efter en stund satt jag och hamrade jättehårt med fingrarna.

Slutsatsen kan inte bli annat än att jag varmt rekommenderar Logitech Ultrathin Keyboard Cover för den som letar efter ett tangentbord till sin iPad för enklare textinmatning. Nackdelen med Ultrathin är att det inte finns nÃ¥got bra sätt att ”fÃ¥ undan” tangentbordet pÃ¥ om man bara vill använda paddan med fingrarna. Man fÃ¥r helt enkelt plocka loss det och lägga det Ã¥t sidan.

När det gäller Kensingtons variant så kan jag nog inte komma på en enda anledning till varför man skulle vilja välja det fodralet, utom möjligen för stöttåligheten.

Fortfarande lång väg kvar

Förutsättningarna för IKT-pedagogisk verksamhet i svenska skolor är fortfarande inte framme vid en vare sig hållbar eller rimlig nivå. Erik Fichtelius, vd UR i DN idag:

Fortfarande är det en fjärdedel av alla lärare som inte har en egen dator i jobbet. Föreställ er den kommunala förvaltning, den nyhetsredaktion eller det regeringskansli där det inte är en självklarhet att alla anställda har en egen dator! Och än värre är det för eleverna, där egen dator betraktas som lyx! Fortfarande är den skola som erbjuder en dator till varje elev någon sorts föregångsskola. Det är närmast absurt.

Posted via email from Marcus Sundgren på posterous

Marsvin i familjen

икона за подарък

Husdjur är verkligen ett mervärde i familjen. Vaknar och hör Teddy&Theodor kuttra och fara runt. Trodde nog inte att de kunde vara så mysigt att ha ett djur. Är dock konstant täppt i näsan.

Provar att blogga i telefonen. Verkar ju funka bra. Laddade ner wordpress appen. kanske kan bli ett inlägg nu och då igen då:-)

vi ses!

Edit: Lade till en bild. /Marcusподаръци

iBook Author – first impressions

 

Today Apple released it’s authoring tool for iBooks Store content, iBooks Author.

I’ve been dabbling with a few previously available options for creating ePub documents. So far it has been a royal PITA to produce anything even remotely usable, and I have eventually given up as it has in no way been worth the effort. The tools that I’ve spent much too much time wrestling with was mainly Calibre and inDesign, but I’ve taken Pages for a spin aswell. All these apps seems to take pride in mangling my documents in the most surprising ways. InDesign for instance likes to convert every standard paragraph to numbered lists, no matter what settings are used.

So, it was with rather low expectations that I downloaded iBooks Author. Much to my surprise it was a largely pain-free experience, and within a couple of hours I managed to create two, not just acceptable, but quite good looking, versions of a 40 page academic paper that I’ve just been laying out in inDesign for PDF distribution (it’s for an electronic journal in educational studies that the department produces). Of course there are a few quirks that can be attributed to not knowing the application yet, and a few shortcomings in functionality that simply seems to be missing so far.

First, I started by importing a Word document. That went surprisingly well, although the paragraph styles palette got littered by imported Word formats, and the body text got styled with character level formats that took some determination to get rid of (I sorely missed inDesigns method for removing local styling). But tables and figures imported quite nicely. On the first try I overlooked that landscape and portrait modes can be edited separately so the portrait version showed some peculiarities.

For the second attempt I tried copy-and-paste straight from the inDesign document. This had the advantage of getting body copy free from local formatting, but also meant the consequence of loosing all local formatting. For instance, I had to manually re-apply all cursivations.

All in all I found the process quite straightforward compared to my previous experience in this area. Being accustomed to inDesign I felt lacking the detailed control of all the details that I’m used to have. The system for paragraph styles and how they interact with the table of contents seemed a bit convoluted, but might be a product of me bringing expectations from the Adobe way and I expect that some more time working with the software will be enough to figure out a suitable workflow.

Now, there’s already heated conversations online about the allegedly outrageous EULA that won’t allow commercial publication of output from iBooks Author outside Apples iBook Store. Frankly, I don’t see what there is to be upset by. Apple provides an authoring tool, for free, for producing e-books for the iOS app iBooks (the format is based on ePub, but is proprietary for iBooks). Apple don’t claim ownership, or copyright, of the contents. You can pour that same text into any ePub producing app of choice and sell it wherever you like. What they do require is that the resulting output from their (free) authoring tool, if, and only if, you want to charge for it, has to be sold through the iBooks store. To me this seems reasonable.

Posted via email from Marcus Sundgren på posterous

Lite länkar om heraldik

Bakgrund till ämnet heraldik

Heraldik på Wikipedia

http://sv.wikipedia.org/wiki/Heraldik

http://en.wikipedia.org/wiki/Heraldry

Grundläggande heraldik

Heraldiska Förskolan

http://www.heraldik.se/utbildning/forskolan.html

Trots namnet är kursen mycket seriös. Meningen är att lära ut heraldiken från grunden, vilket kursnamnet antyder. Kursen lär ut både termer och förståelse för vad heraldiken är. En bra resurs att börja med.

Råd för planering av ett vapen

http://www.heraldica.fi/Omavaakunar/vaakunansuunnittelur.htm

En svenskspråkig artikel på Finska heraldiska föreningens webbplats

Den heraldiska designerns tio bud

http://www.arkisto.fi/se/palvelut/heraldiset-palvelut/

Från Finska Riksarkivet

Heraldiska organisationer och föreningar

Riksarkivet

http://www.statensarkiv.se/heraldik

Svenska Heraldiska Föreningen

http://joomla.heraldik.se/joomla/

Riddarhuset

http://www.riddarhuset.se/

På nätet sedan den 1 januari 1998.

Societas Heraldica Scandinavica

http://www.riddarhuset.se/

Nordisk heraldisk förening.

Svensk adel på Internet

http://www.svenskadel.nu/

Sveriges samtliga adelsätter presenterade med sina vapen.

Heraldiska Samfundet

http://www.heraldik.se/hs

Svensk heraldisk förening med bas i Stockholm.

Preliminär analys av OpenClass

Under konferensen EDUCAUSE 2011 som hölls 18–21 oktober i Philadelphia presenterade Pearson en ny LMS som de utvecklat för Google Apps for Education (GAE) och som därmed kan installeras via Google Apps Marketplace med ett par klick. Denna nya produkt kallas alltså för OpenClass och lanseringen har genererat en hel del “buzz” i utbildningsvärlden.

En del av uppmärksamheten härrör från deras påstående att de skulle utvecklat OpenClass i samarbete med Google, vilket fått de senare att gå ut med en dementi. Tim Drinan från Google:

“What it’s not is it’s not a joint release, and it’s not a shared product. They built it with really nice integration with our systems. We worked with them as we do with a lot of vendors.” Tim beskrev detta förfarande som “very common.”

OpenClass är alltså ingen officiell Google-LMS vilket ett antal bloggar rapporterade kort efter lanseringen. Googles officiella ståndpunkt är dock att de är ointresserade av att själva ge sig in på LMS-marknaden:

“At that session the Google official, Obadiah Greenberg, noted that college officials have long asked whether the company would build a learning system of its own. ‘One of the No. 1 questions we get is, When are we going to build an LMS?’ he said. He added that Google is a platform company and has no plans to get into the LMS market.” (Young)

En annan del hänger ihop med den något vida tolkningen av begreppet “Open” i deras marknadsföring. Joseph Ugoretz, CUNY kommenterar detta så här:

“It’s also not at all Open Source. Pearson uses the term “open” very very loosely – so far I haven’t seen anything at all open about it. Adrian Sannier says that that is coming – some way for teachers to identify parts of their courses that could be shared with a wider network, multiple campuses or maybe all users of the system or maybe the whole world. But that’s not available yet. And the source code is definitely not open or available. There aren’t even API’s yet (although again, Adrian promises that there will be).”

Med Open menar de framför allt att det är öppet för vem som vill att installera och använda produkten, under förutsättning att man redan är en GAE-kund.

En tredje del som genererat uppmärksamhet är att detta skulle kunna bli en “disruptive innovation” för LMS-marknaden.

“The audacity of what Pearson is attempting should not be underestimated. If they succeed, they could cause major tectonic shifts across several markets that are currently critical to higher education. Colleges and universities need to pay close attention to the kind of deal that they will be striking for themselves.” (Feldstein)

En av de viktigaste faktorerna bakom denna tolkning är att det är gratis:

“He was talking about the university purchasing process for an LMS and how that conversation would go with OpenClass. He said, ‘They will give us a list of features that they are looking for, many of which we’ll have, and some of which we won’t. For some of those features we don’t have, we’ll say, ‘We’re not going to build those; you can build them yourself if you want, but the question you have to ask yourselves is whether those three features are worth the half a million dollars a year you are going to pay for that other LMS.’
Think about being in the position of having to take the other side of that argument. That’s how powerful ‘free’ can be as a disruptor.“ (Feldstein)

Men för att Pearson skall börja plocka marknadsandelar krävs att det är en produkt som är tillräckligt bra i förhållande till konkurrensen, inte nödvändigtvis bättre i alla avseenden:

“I will also say that OpenClass is still a long, long, way from being even a bit close to the kinds of features and functionality, and from the kind of “disruptive” innovation that we are already seeing and demonstrating and doing at Macaulay (and elsewhere, of course) with WordPress. It’s like some of us are already working with refining a very low-cost and efficient warp drive technology, while Pearson has just introduced a fairly nice three-speed bicycle which they will give away for free.
But…when the overwhelming majority of classes in this country are riding around right now on a ten-speed bicycle, for which they are paying $100k a year (or whatever), a nice shiny three-speed for free is going to sound like a pretty good deal.” (Ugoretz)

De verkar ha en bit kvar innan de är där. Kommentarerna på Google Marketplace antyder att det är en hel del problem bara att installera och logga in på plattformen. Ett exempel:

“So all set up (after an hour) and couldn’t get Open Class to open up terms in Chrome (Huh???) so opened in Explorer, then accepted terms. Now can’t even get to the dashboard. Excited to try this, but really doesn’t seem to be put together well from the get go. Very disappointed it would be touted by Pearson & Google, but then not work. Did anyone at either place actually test this app??”

Men det finns även andra sidor på disruptive-myntet.

“Naturally, the ‘free’ message has gotten a lot of attention. Many of the skeptics have focused on the question of where the hidden fees might be. That’s the wrong question. The right question is, ‘What is so valuable to Pearson that they are trying so hard to give away something that normally costs real money?’ “ (Feldstein)

Här ligger sannolikt orsaken till varför Pearson gjort denna satsning till att börja med. På samma sätt som att Google inte är gratis, eftersom vi som använder deras söktjänster etc. egentligen inte är Googles kunder utan den produkt de säljer i form av mottagare av riktad reklam. Pearson siktar in sig på ett par olika saker här:

“The implication was that OpenClass would become an aggregator of academic achievements from various online courses and assessments provided by both Pearson and third parties. Think of it as half transcript and half LinkedIn, with maybe a dash of ePortfolio thrown in for good measure. While this potential was always there for any LMS with decent market share, Pearson understands curricular materials and assessments in ways that other LMS vendors don’t. They are in a position to suck the marrow out of the data they will be getting. And because their platform is genuinely multi-tenant, it will be easier for them to do massive data analysis across all their customers.” (Feldstein)
“What does Pearson get out of all this? They potentially get all the data on your students and an iron grip on the point of sale for all curricular content. Everything that worries you about what Facebook and Google know about you and everything that worries you about the control that Apple exerts over the iTunes and App stores should worry you about Pearson’s ambitions.” (Feldstein)

Detta är exempel på en mindre uttalad agenda från Pearsons sida. Sedan finns en mer tydlig agenda också

“Then there’s the market for content. Pearson has been pretty consistent and proactive about emphasizing that they want to sell third-party content through OpenClass. This could be powerful when combined with the analytics. Imagine a platform that could recommend content—and courses—to students based on their achievements, career goals, academic strengths and weaknesses, and so on. Imagine that it can automatically keep copies of their papers, tests, etc., and present their achievements in ways that prospective employers and graduate schools would find meaningful.” (Feldstein)
“QUESTION 7: Do we have back-end access to our institutional OpenClass system and data?
ANSWER: Yes, institutions will have access to a rich data set within OpenClass at no cost. They will also be able to access for fee services from Pearson for expert analytics consulting and data analysis tools.” (Kim, IHU)

I kommunikationen från Pearson betonas gång på gång att detta inte är en produkt för distanskurser, utan de riktar helt och hållet in sig på marknaden för stöd till campuskurser.

“This is a standard LMS for a class (not a fully online class, Pearson is trying to make that distinction very clear) where a teacher and students want to do the basic LMS stuff–post a few things, assign and submit a few things, check grades, have a little bit of discussion–mainly just for asking and answering questions, not what I call a “real” online discussion (wide-ranging, digressive, engaging, critical, multi-media). Multi-media capabilities are limited. Sharing with the world outside the classroom, or escaping the silos of course and semester that the LMS is so married to, are both just about non-existent.” (Ugoretz).

Sammanfattningsvis är min uppfattning så här långt att OpenClass inte på långa vägar är något alternativ så som läget är i november 2011, men detta är ett högintressant initiativ och något som absolut måste hållas under bevakning framöver.