Institutionen har för närvarande två projekt igång som rör mobil teknik och lärande. Det ena handlar om att testa införande av iPads i undervisningen på lärarutbildningen. Det andra, MUML (Mid Sweden University and Mobile Learning) handlar om att utveckla mobilt lärande för högre utbildning på ett mer generellt plan.
Inom ramen för dessa projekt har vi skaffat en del utrustning för att kunna testa den i olika utbildningssammanhang, och nu senast alltså ett par iPadfodral med inbyggda tangentbord. Modellerna vi skaffat är Logitech Ultrathin Keyboard Cover och Kensington Keyfolio Bluetooth Keyboard Case.
Koncepten är väldigt olika, vilket bland annat märks på hur mycket plats de tar. Logitech är konstruerad på ett liknande sätt som Apples SmartCover och fäster alltså längs ena sidan med ett magnetförsett gångjärn. Magneter i tangentbordet triggar också den automatiska lås/låsupp funktionen när fodralet öppnas. Kensington däremot är gjort i skinn och omsluter iPaden på alla sidor. Med all stoppning som detta fodral innehåller ligger den nog mycket väl skyddad mot stötar, men det gör också att den tar nästan lika mycket plats som en bärbar dator.
Logitech-varianten är gjord av plast och aluminium, tangenterna är i hårdplast och strax ovanför tangenterna finns ett spår där iPaden skjuts ner och fäster med hjälp av magneter så att en behaglig vinkel på skärmen bildas när man skall skriva. Vinkeln kan inte ändras men jag har hittills inte kännt något direkt behov att göra det heller. Hela konstruktionen känns mycket stadig när man skriver.
Kensington-fodralet viks upp och nederkanten av iPaden stöds mot övre delen av tangentbordet där det finns räfflor så att olika vinklar kan ställas in. Tyvärr är skinnet så styvt att fodralet inte plattas ut mot bordet av iPadens egen tyngd, och det leder till att skärmen inte kan vinklas tillräckligt mycket oavsett hur man ställer in den. I jämförelse med Logitech-varianten så känns också hela konstruktionen ganska vinglig när man skriver på den i och med att skinn trots allt är betydligt mjukare än aluminium. Det är möjligt att Kensington-fodralets veck kommer att mjukas upp efter en tids användning så att en acceptabel skärmvinkel går att få till.
Själva tangentbordens layouter skiljer sig också en del. Det mest anmärkningsvärda är att Kensington-tangentbordet flyttat ned Ä-tangenten bredvid piltangenterna, kanske en konsekvens av att de valt att göra tangenterna av ett stycke gummimatta, och de då tar mer plats? I vilket fall mycket irriterande för dem som skriver utan att titta på tangenterna. En annan stor irritationsfaktor för mig med Kensington är att det saknas shift-tangent på höger sida av tangentbordet. Jag upptäckte att jag tydligen enbart använder höger hand för shift och jag trycke hela tiden på enter när jag skulle göra stor bokstav. Personer som till skillnad från mig endast använder vänster shifttangent lär inte uppfatta detta som ett problem. Logitechs tangentbord har dock alla tangenter där de förväntas ligga och det finns shifttangent både på höger och vänster sida.
Slutligen kommer vi till känslan att skriva på de olika tangentborden. Det är oftast en väldigt subjektiv sak vilka tangentbord som känns bra eller inte, men när man jämför dessa två så är skillnaden milsvid till Logitechs favör. Det tangentbordet känns måhända en smula plastigt, men tangenterna reagerar på som ett normalt tangentbord och man känner inga tveksamheter kring huruvida tangenterna tryckts ner eller ej. Med Kensington är det en helt annan femma. Eftersom tangenterna är gjorda av mjukt gummi böjer de sig, och man kan ana mekaniken genom gummit. Tangenterna viker sig under fingrarna och jag kände mig hela tiden osäker på om tangenttryckningarna registrerats och efter en stund satt jag och hamrade jättehårt med fingrarna.
Slutsatsen kan inte bli annat än att jag varmt rekommenderar Logitech Ultrathin Keyboard Cover för den som letar efter ett tangentbord till sin iPad för enklare textinmatning. Nackdelen med Ultrathin är att det inte finns nÃ¥got bra sätt att ”fÃ¥ undan” tangentbordet pÃ¥ om man bara vill använda paddan med fingrarna. Man fÃ¥r helt enkelt plocka loss det och lägga det Ã¥t sidan.
När det gäller Kensingtons variant så kan jag nog inte komma på en enda anledning till varför man skulle vilja välja det fodralet, utom möjligen för stöttåligheten.
Enter 
Själv använder jag, precis som Shawn, Mac-programmet 
Med Yojimbo skapar jag i stället en ”Tag-collection” som är en variant pÃ¥ smart mapp som visar alla objekt som är märkta med en viss uppsättning taggar. Men det riktigt finurliga är att objekt som läggs i den smarta mappen automatiskt taggas med just dessa taggar. När jag stöter pÃ¥ en intressant webbsida drar jag adressen till sidan till Yojimbos Drop Dock, en flik vid sidan av skärmen som glider ut vid mouse-over och visar en lista pÃ¥ mina mappar. Jag släpper länken och dÃ¥ sparas ett komplett arkiv av webbsidan till Yojimbo, inte bara länken. Den taggas med de märkord jag valt och jag behöver inte fundera mer pÃ¥ saken. Sedan pratar jag kort med en kollega och fÃ¥r ett muntligt tips. DÃ¥ trycker jag F8 och fÃ¥r upp snabbinmatningsfönstret där jag skriver in en kort anteckning och därefter de märkord jag vill ha med och trycker Enter för att skicka fönstret ur vägen igen. Jag surfar vidare och hittar ett par artiklar i PDF-format som jag vill spara. Jag drar dem ocksÃ¥ till Drop Dock sÃ¥ att de taggas och läggs till i samlingen. Sedan gör jag en jämförelse av besöksstatistiken mellan nÃ¥gra populära webbsajter med hjälp av 
