I den elitistiska subkultur av Mac-användare och produktivitetshetsare pÃ¥ Internet där jag (ibland) rör mig talas det en del om sÃ¥ kallade Everything Buckets, program som kan användas för att spara pÃ¥ allt. Vare sig det är länkar, korta textklipp, filmer, eller dokument sÃ¥ kan man stoppa det i sin Everything Bucket. Problemet med detta begrepp är bara att det leder till lite fel förväntning om vad man skall ha den här typen av program till, nÃ¥got som ocksÃ¥ Alex Payne skrivit om i sin artikel ”The Case against Everything Buckets”. Han har en hel del bra saker att säga, men de bygger pÃ¥ det perspektiv han anlägger och som jag alltsÃ¥ tycker är fel. Betydligt bättre blir det om man ser pÃ¥ programmen som Anything Buckets, alltsÃ¥ program som det är möjligt att spara vad som helst i men bara om man behöver. Shawn Blanc har Ã¥ sin sida skrivit ett bra (och lÃ¥ngt) inlägg om detta perspektiv i ”Yojimbo, and The Case for Anything Buckets”. I korthet gÃ¥r resonemanget ut pÃ¥ att man inte skall använda programmen till allt (Everything) och pÃ¥ sÃ¥ sätt ersätta filsystemet pÃ¥ datorn (Finder). Istället skall man se det som ett program som sÃ¥ smidigt som möjligt kan ta hand om vad som helst (Anything) när behovet uppstÃ¥r.

Tanken med en Anything Bucket är alltså att det skall vara extremt enkelt att spara saker som man ramlar över. Är det inte tillräckligt enkelt så blir det inte av. Den andra viktiga egenskapen är att det skall vara enkelt att hämta allt det som stoppats ner i den virtuella korgen.

Själv använder jag, precis som Shawn, Mac-programmet Yojimbo. Det har inte så många finesser, men det har en uppsjö av tillgängliga metoder för att vara så lite ivägen som möjligt när det dyker upp information av olika slag som kan vara bra att ha, men som man kanske inte orkar spara på vanligt sätt. Det understödjer tesen att när man inte behöver göra så mycket före (eller efter) det man egentligen vill göra så gör man förvånandsvärt mycket mer. Det handlar om att minska friktionen.

En svårighet med att förklara nyttan med ett program som Yojimbo är att det är först när programmet smugit sig in och blivit en obemärkt del av den vardagliga datoranvändningen som det verkligen skiner. Vad som gör det så attraktivt låter sig inte förklaras i några Läs mig-filer eller funktionslistor. Det är något som snarare måste upplevas. Denna kategori program brukar kräva att man tar sig över en viss inlärningströskel och då brukar de sällan överleva tillräckligt länge för att hinna bli en naturlig del av repertoaren. Åtminstone för mig. Jag har gjort flera seriösa försök att gilla t.ex. Evernote och Shovebox, men de har av olika skäl inte nått ända fram.

Det kanske är lättare att få en uppfattning av hur det hela fungerar genom att förklara utifrån exempel. Låt säga att jag skall föreläsa om ungdomskulturer på Internet och jag håller på att sammanställa information som kan vara bra att ha inför lektionsplaneringen. Den traditionella metoden blir då att skapa en ny mapp för dokument och bilder, kanske något i stil med Dokument/Undervisning/. Sedan behövs en mapp i bokmärkesmenyn för adresser. Det behövs kanske också ett särskilt Word-dokument där korta citat och texturklipp kan samlas.

Med Yojimbo skapar jag i stället en ”Tag-collection” som är en variant pÃ¥ smart mapp som visar alla objekt som är märkta med en viss uppsättning taggar. Men det riktigt finurliga är att objekt som läggs i den smarta mappen automatiskt taggas med just dessa taggar. När jag stöter pÃ¥ en intressant webbsida drar jag adressen till sidan till Yojimbos Drop Dock, en flik vid sidan av skärmen som glider ut vid mouse-over och visar en lista pÃ¥ mina mappar. Jag släpper länken och dÃ¥ sparas ett komplett arkiv av webbsidan till Yojimbo, inte bara länken. Den taggas med de märkord jag valt och jag behöver inte fundera mer pÃ¥ saken. Sedan pratar jag kort med en kollega och fÃ¥r ett muntligt tips. DÃ¥ trycker jag F8 och fÃ¥r upp snabbinmatningsfönstret där jag skriver in en kort anteckning och därefter de märkord jag vill ha med och trycker Enter för att skicka fönstret ur vägen igen. Jag surfar vidare och hittar ett par artiklar i PDF-format som jag vill spara. Jag drar dem ocksÃ¥ till Drop Dock sÃ¥ att de taggas och läggs till i samlingen. Sedan gör jag en jämförelse av besöksstatistiken mellan nÃ¥gra populära webbsajter med hjälp av Google Trends och vill dÃ¥ spara diagrammet. Den här gÃ¥ngen tar jag en skärmdump som jag lägger in med hjälp av snabbinmatningsfönstret (trycker F8, skriver en rubrik, trycker tab, skriver in taggar som autokompletteras, trycker enter och sÃ¥ är det klart. Informationen i urklipp lades till automatiskt).

Efter en dags letande och samlande ligger det en hel del information och väntar. Den ligger också samlad på ett ställe oavsett vad det är. Men inte nog med detta. Artiklarna skulle kanske passa till uppsatsen jag håller på med, utan att flytta eller göra kopior kan jag lägga till dem i samlingen för uppsatslitteratur. Bara att lägga till ett par taggar. Några veckor senare kanske jag kommer ihåg att jag sparade en webbsida men har glömt sammanhanget. Då kan jag hitta den genom att titta på Yojimboinnehållet i datumordning, oavsett vilka smarta mappar den råkar tillhöra.

InnehÃ¥llet sorteras parallellt med detta i ytterligare en struktur. Olika typer av data kan bläddras via separata ”mappar” för bokmärken, webbarkiv, anteckningar, serienummer bilder m.m. Allt är ocksÃ¥ sökbart, inte bara inifrÃ¥n Yojimbo utan även via Spotlight som är OS X egen söktjänst.

Det finns en sista finess som gör att Yojimbo verkligen går hem hos mig. Det är den inbyggda me.com-synkroniseringen. Så fort jag gjort en ändring på en av mina datorer skickas den till molnet, som i sin tur skickar ändringen vidare till alla mina andra datorer. Inom ett par minuter finns informationen överallt, oavsett om jag sitter i soffan med den bärbara eller på kontoret vid den stationära arbetsstationen.