Summering av andra dagen på rikskvalet i Gävle

Publicerat av

Dagen bjöd på nästan obegränsade mängder regn och vind. Under den första seglingen utanför Gävle SS klubbanläggning på Huseliiharen hade vi frisk nordlig vind omkring 6-7 m/s. Starten gick hyfsat i jämförelse med gårdagens mindre lyckade försök och vi rundade kryssmärket någonstans i den främsta tredjedelen av fältet. Första undanvinden gick skapligt fram till länsrundningen där jag klantade till nedtagningen och fick spinnakerskotet under båten. Att reda ut det tog en stund och vi halkade ner till den sista tredjedelen innan det var klart. Resten av racet kämpade vi för att klättra tillbaka utan att hitta flytet och tempot i vindskiftena. Till slut kom vi i mål på en 10:e-plats.

Till andra racet hade vinden ökat till närmare 10 m/s med en del riktiga rökare till vindbyar emellanÃ¥t. Vi provade samma typ av startstrategi och lyckades riktigt bra denna gÃ¥ng. Vi kom iväg först i fältet med känslan av att startfartyget släppte ett antal tjuvstarter. Kryssen upp gick riktigt bra (att vi ställt in kompassen sÃ¥ vi kunde läsa rätt kurser bidrog ocksÃ¥). Vi rundade kryssmärket med ett par bÃ¥tlängders ledning och kunde sätta spinnakern snabbt direkt vid kickbojen. En bit in pÃ¥ länsen hade vi ryckt iväg till ca 10 bÃ¥tlängders ledning och 606’an planade pÃ¥ med närapÃ¥ jollekänsla. Pontus och jag satt bÃ¥da längst bak i sittbrunnen för att hÃ¥lla nosen pÃ¥ bÃ¥ten över vÃ¥gorna vi forsade igenom.

Vi diskuterade att kanske ta ner spinnakern istället för att gippa med tanke på den hårda vinden, men övermodiga i ledningen bestämde vi att testa en gipp i alla fall. Den nya lovartsgajen var tyvärr så hårt ansatt att det blev problem att få dit spinnakerbomen. Pontus gick då fram i sittbrunnen för att lossa gajen samtidigt som jag till slut fick den på plats. Tyvärr dök båten ner i en våg vilket fick spinnakern att pendla ut och dra omkull oss i en riktig kinesgipp som vattenfyllde sittbrunnen. Inget annat var att göra än att lossa alla fall och ösa som galningar för att få sargerna över vattenytan igen. Samtidigt passerade stora delar av fältet och rundade upp på andra kryssen. När vi fått ut så pass mycket vatten att vi kunde börja se över förödelsen upptäckte vi att spinnakerfallet rappat ur. Det tillsammans med allt vatten som trängt in mellan skroven gjorde att vi valde att utgå och segla iland. Det var givetvis surt att tappa en klar ledning, men samtidigt fick vi en bra värdemätare på vår förmåga.

Med bra starter och fokuserat seglande har vi tillräcklig fart och höjd för att tampas i toppen. Nu är det bara att åka hem och nöta på starter och spinnakersegling som gäller.

Posted via email from Marcus’s posterous

икони